Med det menar jag att låta kartläsningen bli en naturlig del av turen och börja reflektera över vilka frågor som är centrala att ställa till kartan under en skärgårdstur i kajak. Att se kartan som ett sätt att beskriva landskapet och fundera på vilka frågor som väcks kan ge inspiration till en inre resa där man lär sig massor och dessutom bidrar detta till säkrare turer.

Exempel på frågor jag brukar ställa när jag paddlar är:

• Varför har öar och platser fått de namn dom har?
• Hur såg det ut här för några hundra år sedan innan landhöjningen?
• Hur kommer det sig att vågorna och vinden känns som dom gör just nu? Kan det innebära några risker som jag kan utläsa i landskapet och på kartan?
• Om jag skulle bo på en viss plats med dåligt väder, var skulle jag bygga hus då och varför just där? Hur kan jag använda svaren när jag planerar nattläger och morgondagens sjösättning.

Många av svaren finns i kompetensen att tolka kartan och länka ihop detta med hur skärgårdslandskapet ser ut.

Under min pilgrimsritt mellan Sundsvall och Trondheim blev rutinen att tolka kartan och landskapet en säkerhetsfråga där jag skapade ett system av färgpluppar. Det systemet byggde på att jag satte ut färgpluppar på viktiga platser där färgerna symboliserade riskfylld terräng, punkter att söka information på samt rast- och etappmål.

På så sätt kunde jag planera färdvägen, rasterna och matpauserna i förväg för att vara pigg och alert där det gällde att vara uppmärksam. Detta är en god vana som jag tagit med mig vidare till mina skärgårdsäventyr i kajak vilket gör det helt naturligt att låta karttolkning bli något mer än att hitta vägen mellan punkt A och B.